Mitt hjärta ♥
Tack vare Viggo... ♥
När jag slutade rida Prinsen vart allt jobbigt, var påväg att sluta med ridningen helt, vilket jag aldrig skulle kunna göra men det kändes som det, jag red inte på typ 1 år och allt var bara jobbigt då. Ville så gärna ha en häst att rida. Men en dag när jag satt med min familj vid matbordet så pratade vi lite om häst och så, och sen sa mina föräldrar att de hade hittat två hästar till mig. En 16 årig Islandshäst och en 4 årig islandshäst. Jag vart överlycklig och på Lördagen åkte vi och provred dom, jag red Frej, 4 åringen, pappa red Viggo 16 åringen. Båda vart helt sålda på hästarna. Det var då mitt "äventyr" började. Jag och pappa jobbade och slet med hästarna varje dag och de båda vart som våra bästa vänner, även jag och min pappa kom närmare varann genom att umgås hela tiden varje dag ute på hästarna och vi fick göra det vi tyckte var roligast av allt. Efter si sådär 2 månader blev Frej såld till ett islandshäst's tävlingsstall i Stockholm, han behövde få komma till ett ställe där han tävlades och tränades regelbundet, en fin 4 åring med rena gångarter hos en privatperson som inte tävlade var inte så bra oavsett om vi red han regelbundet men han behövde komma ut och göra något på riktigt. Det var då jag började rida Viggo, jag hade nästan bara ridit Frej innan så Viggo var helt ny för mig. Jag tyckte nästan att det var lite obehagligt att rida han då han var så stel och ganska otränad mot Frej som gick i form så fort man höll i tyglarna. Men jag red han varje dag och lärde känna han super bra, vi vart som allra bästa vänner. Nu idag har jag ridit han i ungefär ett halv år och jag kan han in och utantill... jag vet på vilka ställen han blir lite rädd, jag vet vart han är som känsligast, jag vet vad han vill. Det var Viggo som fick mig att vilja fortsätta med det jag älskar mest av allt... ridningen. Så Tack min underbara bästa vän Viggo för allt du lärt mig <3
Viggo ♥
